11 sep. 2010

Dagens positiva glasögon

Så härligt väder idag :)
Hade ett mycket roligt och givande möte
Jag har känt mig ganska lugn idag.
Ingen fest för mig ikväll.

Gonatt :D

Fan jag kan inte driva ett projekt om personliga problem involveras

Min projektmedarbetare har pratat med sin flickvän om projektet. Helt ok såklart. Bara de att hon sedan ringer min pojkvän och säger att hon ansvarar för ekonomin i projektet. PANIIIIK VA?!?! tycker jag och blir en aning upprörd. Nu när de har gått ett tag så kan jag tänka att det blivit en del missuppfattningar innan denna informationen nådde mig. MEN, de e ju inte ok om sådana här missuppfattningar uppstår i ett såpass stort projekt som detta. Vi har absolut inte råd med det. Denna flickvän har ingen bakgrund what so efter från bokföring och ekonomi. Så situationen jag hamnade i var "bitch situationen". Först så blir jag upprörd för att pojkvännen får höra att hon blivit involverad när jag inte involverat honom i projektet. Sen blir jag upprörd över att personliga saker påverkar projektet i så tidigt stadium. Jag var tvungen att fråga min kollega om detta va sant. Nu vet jag dock inte hur detta urartat sig. Om dom två börjat bråka, om hon ringer min pojkvän för att beklaga sig och om relationen till min kollega skadats.

Jag tolererar inte detta. Jag kan inte gå och oroa mig i ett å ett halvt år om vi kör med öppna kort eller inte. Här ska all information spottas ut till varandra. Inser exakt i denna sekund att jag måste uppdatera projektplanen. Här ska kommunikationen och rutiner för denna sättas på pränt. En tidsplan skall utarbetas nyss.


Här är jag faktiskt stolt, orädd och självsäker. När jag arbetar med saker jag kan, då blir jag proffsig gentemot alla. Mitt lilla svaga jag lämnas hemma och fram kommer karriärkvinnan!

Dåååligt!

Jag borde inte druckit igår. Men de blev så iaf. Jag ska inte göra de ikväll hur mycket än folk tjatar. Jag ska nämligen vara produktiv nu i helgen!

Jag börjar dagen med en promenad i solen och sen blir det till att arbeta på mitt företag och ett annat projekt.

Förresten. jag är riktigt svartsjuk idag. Tänker på alla som får umgås med pojkvännen när jag inte får göra det alls. :S Jag vill inte vara svartsjuk men jag kan inte rå för de idag. Har liksom en krypande känsla i kroppen för det. Blääää.

10 sep. 2010

Dagens positiva glasögon

Idag:

Bra möte, peppad! Känner mig riktigt entusiastisk till mitt företag.
Mysig fika på e.m
Jobbat, bra med extra cash, dom flesta va trevliga.
Haft en skön kväll men grannnen! Snackat hela kvällen å nästan natten nu.
Fick ett sååå fint mms av pojkvännen :D

Inga mardrömmar

Så skönt. Jag sov hela natten utan att vakna hundra gånger och utan att drömma mardrömmar. Detta betyder att all ångest jag haft de senaste dagarna nästan är bortglömd idag. Hoppas detta håller i sig nu. Denna dagen ska också vara produktiv. Jag ska på möte igen för uppstarten av mitt företag. Sen blir det lite fikapaus innan jag drar iväg på jobb. Efter jobbet ska jag INTE ut hur mycken mina vänner än tjatar. Dels vill jag spara pengar, dels är det riskabelt att dricka när jag mår som jag gör, dels vill jag också kunna vara produktiv och pigg imorgon. Jag har ju mycket spännande framför mig nu.

Personligt kom ihåg!  
Framtiden har massa kul och spännande saker att erbjuda och jag vill leva för dagen och framtiden!

Sen måste jag komma ihåg att jag jobbar varje dag med mig själv. Jag har ju faktisk skrivit min dagbok med de positiva glasögonen på varje dag. Det måste ju generera något i slutändan. Min terapeut har säker en uppföljningsplan på denna.

Igår från anhörigmötet fick jag även en läxa. Jag skulle fylla i några ringar med saker jag skulle vilja förändra.
Resultatet på läxan (Jag är snabb med sådana läxor)
  1.  Självkänslan - Jag vill känna att jag har ett värde. När jag kom in i anhörigrummet  igår va overheaden igång och där stod det Du vet väl om att du är värdefull. NEJ de vet jag inte. Jag blev ju bara ledsen när jag läste det för jag tyckte inte alls att jag var värdefull. Så, jag plockade fram mitt logiska jag och ifrågasatte mig själv. Va, är inte jag värdefull som alla andra? Svaret blev såklart... Nej. Så min självkänsla vill jag jobba på.
  2. Kontrollbehovet - Jag trodde jag hade kommit långt på denna punkten. När jag va med min exmake till exempel. Då hade jag stenkoll på allt. (Trodde jag, eller föreställde jag mig att jag hade). Jag såg till att alla räkningar betalades, Jag visste alltid vart han var (Jag frågade alltid och han svarade ofta, jag märkte ju ofta att han ljög med), jag visste vilka han umgicks med (eller han berättade vilka de va vilket ofta visade sig vara lögn), jag såg till att han bara fick beställa folköl i baren om vi va på kick off (han såg till att han kunde beställa folköl som egentligen va starköl), tillslut drack jag så mycket öl jag klarade av på festerna för att han inte skulle dricka så mycket (otroligt korkat, han fick ju ändå tag på mer om han ville). Jaaaaa... som sagt. Jag trodde jag kommit någonstans på denna punkten för jag gör inte dessa grejer längre. Bara de att mina vanor är djupt rotade och jag ställer kanske onödigt mycket frågor vilket har resulterat i att till och med min pojkväns vänner tycker jag är kontrollerande.
  3. Ilska/Skam - Jag skäms ju över alla år jag tillbringade med min exmake. Att jag kunde låta detta hända mig. Samtidigt som jag är så förbannad på honom och hans familj som lade all skuld på mig. Jag menar... När blev det mitt fel att han äter tabletter för att ta livet av sig? Jag proppade inte i honom de tabletterna. Eller när blev det mitt fel att han har varit deprimerad av och till sen han va 15 år? Jag har ju bara känt honom sen han va 27! Eller när blev det mitt fel att han inte kunde hantera alkoholen. De va ju för sjutton han som såg till att mina alkoholvanor stack av åt helvete!!! Ja jag är lite arg och jag har inte uttryckt detta för honom eller hans familj. Det är en del undertryckta känslor och det gör fysiskt ont när jag tänker på det.
  4. Offer - Ja, tyvärr när jag fastnar i mina depressiva perioder känner jag mig maktlös över mitt eget liv och jag blir ett offer.Jag gråter nästan varje dag och tycker livet är orättvist. Jag önskar ofta att någon bara berättar för mig varje dag vad jag ska göra, hur jag ska agera och vad som är bäst för mig. Det jag alltså måste jobba på är att ta kontroll över mitt eget liv och mitt eget välmående.
Tål att upprepas med andra ord: 
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
  

9 sep. 2010

Dagens positiva glasögon

Var på ett väldigt underbart möte om innovation och företagande. Äntligen ser mina drömmar om att starta eget mycket ljusare ut. Jag kommer få hjälp med typ allt :)
Sen gick jag hem och jobbade på en affärsplan. Har nytt möte imorgon.

Anhörigmötet gav mig ännu mer insikt...

Jag har inte haft lika mycket ångest idag som jag har haft de senaste två dagarna.

Sa gonatt till pojkvännen på ett moget och lugnt sätt :)

Bön!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
 

Hemkommen från anhörigmötet

Jag känner mig så dum. Jag säger rakt ut att jag vet inte om medberoendebeteenden passar in på mig eftersom att jag inte lever med det nu. Härregud, jag kunde lika gärna säga att jag inte lider alls av några konsekvenser. Så jag fick bara svälja vad jag sagt och få berättat för mig exakt vad jag gör som bevisar att jag inte lämnat med missbrukarbeteendet bakom mig.

Idag gick vi alltså igenom vad en medberoende är.
”En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Du påverkas bland annat:
  • Fysiskt - till exempel Magsår och muskelont
  • Psykiskt - Jaaa, where to start?
  • Socialt - Man drar sig undan vänner och familj. Det kan gå ut över ditt arbete.
  • Viljemässigt - Man orkar inte ta tag i det längre. Man önskar att det löser sig ändå. Man ger upp.
Men du försöker skydda dig och:
  • Förnekar och förtränger. Man "väljer" bort minnen. (bara de att ångesten ligger kvar)
  • Rationaliserar. Man väljer att de på situationen på ett så tilltalande vis som möjligt.
    Har ni fler förslag på vad medberoendet orsakar?

    Idag mår jag inte bättre efter mötet. Jag inser ju bara att jag har med och mer att arbeta på. Jag är fortfarande positiv till att gå. Det är otroligt skönt att höra andras historier och jag får ofta Aha-upplevelser!
    Jag vill bara att det ska vara över nu. Jag vill att en räddare ska komma och berätta allt för mig. Hur jag ska göra, att allt kommer bli bra nu och att jag blir omhändertagen. Bara de att om det mot förmodan skulle hända så har jag inte tagit tag i det grundläggande problemet i alla fall. Problemen! Jag har ju massor av problem. Var ska jag börja? Åh, det känns en aning tungt.

    Steg 1: ta mig igenom anhörigmötena. Det är fem kvar.
    Steg 2: Börja arbeta på självkänslan.
    Steg 3... ja de får vi se då. Jag tar detta så länge.

    Idag är det anhörigmöte

    Idag har jag en hel del att göra. Och jag mår mycket bättre faktiskt.
    Så dagen börjar med ett möte, sen ska jag studera så mycket jag bara orkar. Och ikväll äntligen är det anhörigmöte. Ikväll ska vi gå igenom och rannsaka oss själva.

    8 sep. 2010

    Kloka ord från bror

    Bror:
    det känns som att du bråkar och så för att få en sorts bekräftelse.. att han bryr sig och det borde du veta vid detta laget att han gör fast det kanske inte syns vissa gånger.. han har nog stora känslor inför dig men vet inte hur han ska förklara det.. och om det fortsätter såhär tror jag att han inte kommer orka mer.. för han tar det nog som allt är hans fel
    och det är en jobbig känsla.. och han somnar nog precis lika sårbar och orolig som du

    eftersom han inte vet hur han ska göra för att du ska må bättre.. att det inte kan hålla sig till det lugna när ni pratar med varann. klart han har ett tryck i bröstet också när det blir sådär.. fast det kanske inte är meningen
    Bror har rätt! Skärpning på mig om jag ska få behålla min kärlek

    Pappa ringde idag:
    Jag blev jätte glad att han ringde. Jag ringer aldrig honom för jag vet inte om han är nykter. Om han är full går det aldrig att avsluta samtalet på ett fint sätt för han vill inte lägga på. Sen kommer han ringa resten av perioden flera gånger om dagen för att sjunga, diskutera eller gråta.

    Men inte idag, nu var han nykter och vi pratade om allt möjligt. Han berättade att han skulle bo hos min farbror ett tag. Min farbror har druckit varje dag de senaste fyra åren. Eller ja, enligt pappa inte de två senaste dagarna. Men ja... inte den bästa lösningen men för tillfället den enda. Jag hoppas iaf han får flytta in på ett boende snart. Man hör verkligen hur trött han är på alkoholen nu. Men han kommer ju inte sluta, de tror jag inte. Även om han vill...

    Dagens positiva glasögon den 8 sept

    Idag..

    - Jag sov hela natten utan mardrömmar eller utan att vakna var och varannan timme.
    - Fick ett godmorgon sms av min babe
    - Fick ett samtal, min babe undrade hur jag mådde.
    - Bokade in två möten till på lördag för ett framtida projekt.
    - Fick ett samtal av en vänninna, pratade av mig
    - Fick ett till samtal av min babe som undrade hur jag mådde.
    - Tog en promenad i solen
    - Ringde min kusin å vi pratade i en å en halv timme. Vi som alltid brukar prata om alkoholismen å ångest å vår skitsläkt nämnde inget om det denna gången.
    - Pappa ringde å va nykter. Han hade fixat så han kunde bo hos sin bror fram tills han får en plats på ett nytt boende för missbrukare.
    - Pratade med mitt hjärta nu på kvällen och fick lite hjälp med mitt CV. Jag började ifrågasätta om han älskar mig men lugnade ner mig efter ca en timme och han sa en massa fina saker till mig.
    - Pratar med min bror. Jag saknar honom.

    Du kan även rösta på min blogg här

    Blogglista.se

    Min blogg finns nu på Blogrankers.com



    BlogRankers.com

    Jag gör slut analys

    Händelse:
    Ångest hela dagen och jag förklarar för pojkvännen att det finns en risk för att jag ska "balla ur". Pojkvännen säger snällt att det inte är någon fara, jag gör det så bra. Vi sitter alltså vid msn och säger inte mycket till varandra på grund av mitt pissiga humör. Men precis innan läggdags så vill han att jag ska förklara vad ordet "älska" betyder för mig. Jag ger en grundlig förklaring på vad jag känner för honom. När jag är klar så säger han godnatt... Alltså, jag får återigen hjärtat utslitet ur bröstet och känner mig totalt utnyttjad och blottad. Vi säger godnatt och jag brister ut i gråt, vill inte leva längre, känner mig maktlös och värdelös. Jag är ensam i stan, ingen familj, ingen pojkvän inga vänner (dom har flyttat). Så jag ringer Psykjouren. Hon tycker jag ska ta en Atarax, gå å lägga mig och komma å träffa en läkare dagen efter. Det innebär att det finns risk för att jag läggs in. Jag ringer också till pojkvännen och väcker honom och förklarar att jag klarar det inte mer, nu åker jag på sjukhuset. Samtalet bryts för jag får slut på pengar och han ringer inte upp. Jag tänker genast, han bryr sig inte, ingen bryr sig, ingen älskar mig, jag kan lika gärna dö. Jag fyller på telefonen och ringer upp igen. Ger han skit för att han inte bryr sig eller respekterar mig. att han inte tar mig på allvar. Jag säger att jag vill göra slut. Han säger nej det vill du inte. Han pratar tills jag lugnar ner mig och jag somnar till slut (tack vare ataraxen).
     
    Det är skönt att han inte tar det på allvar när jag säger det. Men samtidigt... varför tar han mig inte på allvar?
    Ok, jag kanske inte vill göra slut. Men det kanske är för det bästa. För hans bästa. Vem sjutton vill vara med en så galen och patetisk människa som mig? Ok.. tillbaka till teorierna.
     

    Rädsla nr 5: "Det är ej verkligt"
    Blir det för bra och för lyckligt i ett förhållande så drar sig barn till alkoholister sig undan. Det känner sig inte bekant med situationen och vill förstöra för att det inte känns verkligt. Just när partnern svävar på små rosa moln och tycker att förhållandet är på topp så saboteras det genom ett gräl. Då gäller det för partnern att hålla fast och ta det med ro. Förmodligen så inser Dom vad Dom ställt till med och inser vad det gjort. Men fortfarande så känner det sig skyldiga och ångerfulla och undrar hur man kan älska Dom. Det känner ju sig så hemska som ställer till med gräl och kanske t.o.m. gör slut och bränner sin egen lycka.

    Så vad betyder detta då?
    Jag vill inte göra slut, han kanske vill vara med mig iaf. Men... jag kan inte rå för att tänka att det säkert är bäst för honom om vi gjorde slut. Då slipper han ju mig.
    Men, han sa också att jag måste låta honom få ta det beslutet själv, och att han faktiskt vill vara med mig.
    Kanske är det han som är störd? Jag är ju ingen kul, rolig, smart, älskvärd person. Jag skapar bara kaos. Jävla Drama Queen man är.

    Atarax och akutpsyk

    De va en dååålig kväll och natt för mig. Jag visste ju att det skulle komma eftersom jag hade haft en krypande ångest hela dagen. När jag sa godnatt till pojkvännen bröt det ut.  Jag ville inte leva mer, allt va hopplöst och jag var totalt maktlös. Jag ville trycka ner mina känslor och bli lite mer logisk. Men allt va kört och i panik ringde jag psykjouren. Hon va gullig att prata med och sa att hon tyckte jag skulle komma upp när jag vaknade. Att jag skulle ta en Atarax som jag hade hemma och försöka sova. Hon tyckte inte att alls att jag skulle behöva må som jag jag gör utan ville att jag skulle komma upp och träffa läkaren på akutpsyk på morgonen.

    Tabletten fick mig att sova hela natten och jag överväger om jag inte ska försöka vänta ett tag innan jag faktiskt åker upp. Jag vet ju hur de kan bli. Finns det ingen läkare på plats så vill dom att jag övernattar. Jag va där för 2 år sedan. Då som jag där i 3 nätter tror jag. Allt va en dimma då. Och saken är den. Om jag åker dit och släpper ansvaret för allt jag måste göra på dagarna, dååå ligger jag minsann efter och jag tror inte de e bra.

    Nä, jag väntar!

    7 sep. 2010

    - Jag älskar dig! *tystnad*

    I många år kunde jag inte få fram ett enda ord varje gång pappa sa att han älskade mig. I mååånga år kunde jag inte använda de orden själv.

    Sen började jag säga det till min pojkvän och min exmake. det kändes ju inte så hemskt. Visade sig dock att de va lika stora svikare som mina föräldrar.

    Älskar min nuvarande pojkvän. Men när jag säger det till honom så blir det tyst. Eller så väljer han att avsluta diskussionen eller skämta. Det konstiga är att han vill höra det. Han frågar vad jag menar. Men när jag frågar vad han känner och vad jag betyder för honom. Då ska han borsta tänderna och gå å lägga sig.

    Ok.. nu är det färdigt med detta satans jävla tramset. Jag älskar ingen. Jag behöver ingen, jag är inte kär i någon och det är lika bra att sluta försöka med någonting för man blir bara sårad! Man blir trampad på och känner sig förnedrad. Hjärtat slits ut ur bröstet och någon spottar på dig och trampar sönder hjärtat så de blöder överallt.

    Ingen älskar mig :'-(

    Åh. misslyckades med att kolla på värden genom positiva glasögon idag.

    Jag känner mig totalt misslyckad, fet, ful, gamla urtvättade kläder, korkad, som en outsider, ensam...

    Jag vill inte vara med någon heller. Jag vill inte sitta och deppa bredvid någon. Om jag ska umgås ska mitt humör vara på topp och jag ska känna mig smal och snygg.

    Men idag är allt bajs. Och värst av allt. Ingen älskar mig!

    Dagens positiva glasögon

    Ööum

    De va fint väder. Jag tog en promenad.
    Jag tvättade kläder och lagade mat
    Min pojkvän hade inte glömt bort mig

    Jag försöker ignorera ångesten så gott jag bara kan

    Ibland går det bara inte och jag vet detta. Idag har det krypit i kroppen på mig hela dagen. Tog mig en lång promenad för att försöka kanalisera undan ångesten. Göra något av den. Jag har ett mål med dagen och det är att läsa tre kapitel i en kursbok. Bara de att jag har inte hört av pojkvännen på hela dagen. Jag vet att han är upptagen, men ett sms iaf...

    Ja, jag ska inte låta ångesten krypa upp innan jag vet att han faktiskt har glömt bort mig. Eller, jo, jo men det kan ju faktiskt vara så att han har glömt bort mig idag. Jag som tänker på honom varje dag. Ååh, jag kommer ju inte kunna plugga om dessa tankar kryper på mig hela dagen.

    Jag har en plan! Om, eller när han hör av sig ikväll för att säga gonatt. Då ska jag INTE fråga om han hade glömt bort mig eller om jag inte betyder någonting för honom eftersom jag inte fick ett sms. Ok... alltså bara vara snäll och glad! Ja, bra plan.

    God dag hösten

    Hösten kom över en natt. Det är så vackert ute så jag hoppas hinna med en promenad efter föreläsningen. Bara de att jag har 3 kapitel att läsa idag och jag har läst ett halvt än idag. Nu ska jag strax på föreläsning.

    Jag känner mig lite orolig nu. det har varit bra i nästan 2 dagar så det känns som om det kommer rasa om ett litet tag. Ångesten börjar krypa under huden på mig och jag drömde mardrömmar hela natten. Men ok... JAG SKA INTE TÄNKA SÅHÄR!

    Det är alltså fint väder, jag har lyckats läsa igenom ett halvt kapitel och fattat varenda ord av teorin hittills. Det ska bli skönt att gå på en journalistisk föreläsning idag för att få lite inspiration. Känner jag mig produktiv så läser jag. Blir jag trött i huvet promenerar jag innan jag sätter mig och läser igen.

    Kämpar ju nu för att inte gräva ner mig i destruktiva tankar om mitt förhållande och framtid. Även om jag inte känner detta eller tror på det. OK.. here it comes. Jag är värd att vara lycklig, jag är värd kärlek och jag är värd framgång.

    6 sep. 2010

    Dagens positiva glasögon

    Jag sov ut idag igen och va lite extra trött men humöret va trots det på topp. Vädret va fantastiskt fint och det va varmt. Jag kollade igenom lite jobbannonser och skrev ett brev och en ansökan på ett jobb. Kände mig ganska nöjd. Har inte skickat in den ännu för jag vill arbeta lite till på den.

    Fick ett sms av min kära. God morning sunshine. Hoppas du får en fin dag :-*

    Stack iväg på föreläsning och jag kände mig ganska smart. Kunde tänka olika teorier och applicera en rad av dom på tänkbara situationer. Jag fick halva klassen att skriva ner en teori de hade glömt kopplat till den vi pratade om idag. Så jag känner mig stolt. Visste även mer om vissa forskningsområden eftersom jag läst två terminer mer än klassen och hade därför stött på dem tidigare :) Skönt.

    Tog en välbehövlig omväg till affären och köpte mat som kommer räcka hela veckan för endast 250:- Jag har varit jätte duktig på att spara pengar som behövs till kurslitteraturen jag har beställt.

    Pratade en kort stund med min kära. Han skulle iväg till några vänner och äta middag. No probelm tyckte jag. Kände ingen som helst separationsångest eller behov av att veta att han saknar mig eller tycker om mig. Framsteg säger jag!

    Fick ett samtal av en god vän som arbetar med ett projekt tillsammans med mig. Han har kommit en bra bit på vägen och det känns superbra.

    Har mailat en organisation som skall hjälpa mig starta eget strax innan jag tar examen i januari. Hoppas på att vi kan boka ett möte inom kort.

    Jag är expert på att ta på mig för mycket och mailade därför en organisation jag lovat hjälpa med marknadsföringen. Jag sa att jag faktiskt inte kommer att hinna med detta. Det är sant. Jag kommer inte hinna om jag ska starta eget, skriva C-uppsats, söka jobb, arbeta och dessutom gå i terapi och på anhörigmöten och jobba på att bli frisk.

    Säger gonatt till min kära via msn. Kort och koncist bestämmer vi också att vi ska ses imorgon via msn för att säga gonatt. Vårt korta samtal resulterar i ett underbart gulligt gonatt sms :D

    God natt sunshine. Go to bed and get some rest ;-) <3

    Vägen mot tillfrisknande

    Från sidan web4health:

    Vägen till frigörelse går genom att bryta tystnaden och bryta oviljan att se och lyssna till det lilla barnet inom sig. För att nå målet måste man dock ta sig genom smärtan - och inte över eller runt den. Den smärta som detta arbete ger upphov till är själva grunden för tillfrisknandet.
    Vad innebär det då att börja lyssna till barnet inom sig? Konkret är det en fråga om att börja se och uttrycka sina känslor, att hitta och förstå sina egna behov, samt ta dem på allvar. De amerikanska terapeuterna J & L Friel har utvecklat en enkel men användbar modell för de olika stegen i denna process:
    1. Vi måste identifiera det som vi har utsatts för som barn.
    2. Vi måste uppleva våra känslor kring detta - inte bara tala om dem.
    3. Vi måste ta till oss dessa känslor, dvs låta de bli lika starka som de verkligen var när situationen inträffade.
    4. Vi måste dela dessa känslor med andra människor.
    5. Vi måste fatta ett beslut om vår relation till den personen eller de personer som skadade oss och som fortsätter skada oss.
    6. Först därefter kan vi börja tillfriskna och förlåta. 

    Ja ok, jag är villig och beredd på detta. Svårast kommer att bli exmaken. Jag känner hat mot honom. Om man ska förlåta så har jag en lång väg att väg att gå där.

    Livet är inte som på film

    Jaaa, jag ska göra det själv. Såklart. Även om jag ofta bara hoppas att någon ska komma och rädda mig. Vara min vita riddare. Jag vet att han inte är det. En av mina konsekvenser som vuxetbarn är:

    Detta är myten om "den goda fen" som svänger sitt spö och i ett trollslag tar bort allt problematiskt. Denna myt, eller dagdröm, bottnar i en stark känsla av maktlöshet/hjälplöshet. "Om något magiskt kan rädda mig, måste något magiskt ha lagt förbannelsen på oss" är den outtalade förklaringen.
    Dessa myter uppstår alltså ur en livssituation som på de flesta sätt känns hopplös och därmed utan lösningar...


    Men jag vill ju att det ska vara som när Katy Perry sjunger låten "Not like the movies"



    Katy Perry

    detta kommer bli en bättre dag

    Ok, jag gick inte ut på promenad som jag borde. Känns som om kroppen håller på att falla samman. Men men. Jag har skrivit en ansökan till ett jobb dit jag ska flytta när skolan är klar :P Jag hoppas verkligen jag får jobb så snart som möjligt så jag kan slappna av sen. Mamma har lovat hjälpa med flytten. Jag är väldigt tacksam för hon brukar inte ställa upp på sånt. Även om vårt förhållande har blivit mycket bättre nu.

    Efter att jag beslutade att gå i terapi och på anhörigmöten så bestämde jag att jag måste börja förlåta henne. För att kunna det måste jag faktiskt få veta mer om varför hon gjort som hon gjort i livet. I mååånga år har jag trott att hon inte ville ha oss. Mig och mina syskon. Att hon planerade att adoptera bort oss men att ett ex till henne övertalade henne att behålla oss. Så jag frågade henne om det va sant. Efter så många år vågade jag äntligen fråga. Hon sa att hon behövde hjälp men hon ville aldrig adoptera bort oss eftersom hon älskar oss. Men att hon behövde stöd för att orka. Och jag förstår det. Hon va medmissbrukare och levde med en knarkare. Hon hade tre barn varav en har ADHD/DAMP. Hon led ofta av depressioner. Så jag tror på henne och jag valde att försöka hårdare på att förlåta det som hänt.

    Jag har mycket godare relation med mamma idag. Idag när jag inte behöver henne som jag gjorde som barn kan jag låta det vara när hon blir deprimerad. För jag kan ta hand om mig själv och mina bröder kan också ta hand om sig själva. Jag önskar mamma fick den hjälp hon behövde när vi va små. Men livet är inte alltid så rättvist.

    Nu ska jag förbereda mig för seminarium på skolan och sen ska jag gå på affären. Efter de blir det antingen plugg, promenad eller mer arbetssökande :)

    Detta kommer bli en bättre dag.

    5 sep. 2010

    Dagens positiva glasögon

    Ja, min hemläxa igen som jag ska skriva dagligen. Alla positiva saker som hänt under dagen.

    Idag vaknade jag utvilad och ingen baksmälla en söndag.
    Jag tänkte först spendera pengar på att äta brunch på stan men stannade hemma och sparade därmed pengar.
    Jag hade en väldigt fin och mysig dejt med pojkvännen över msn. Vi klädde upp oss i finkläder, tände ljus och åt middag "ihop".
    Jag insåg också efter vårt samtal att mitt kontrollbehov gick mer ut över honom än vad jag först trodde så nu är jag mer motiverad att arbeta med terapi och anhörigmötena.


    Såå, jag trodde jag skulle vara väldigt pessimistisk. Det går framåt :)

    Att gråta ger mig huvudvärk och röd näsa

    Jag som tyckte jag hade varit så duktig. Hur kunde jag vara så blind igen? Jag trodde jag blivit bättre på att släppa kontrollen. Jag hade ju fått underkänt på en kurs. Jag låter de bli lite stökigt då och då. Jag har gått ut utan smink och jag behöver inte veta varenda detalj om vilka pojkvännen umgås med eller vart han är hela tiden.

    De va min uppfattning. Tydligen har jag helt fel. Det är så fruktansvärt smärtsamt att veta att du skadar dom du älskar. Pojkvännen och hans vänner uppfattar mig som en person som försöker kontrollera honom. de e ju inte de jag vill. De e bara de att det känns skönt att veta. Jag blir lugn då. ÅÅh fan. Jävla exmake och uppväxt. Jag är så arg! Jag uttryckte de första gången idag. JAG HATAR MIN EXMAKE!!!

    Men problemet ligger hos mig nu, Det är inte lätt att vara medveten om att man är det största problemet i en relation.



    Såhär säger litteraturen om detta:
    Jag måste ha kontroll över mig själv och allting annat, annars rasar min värld samman
    Många alkoholistbarn fantiserar mycket om att de lever i en värld som fungerar utan kaos eller problem. Att fantisera blir ett sätt att uppnå kontroll över något man känner att man inte kan hantera.
    Det flesta missbrukarbarn  har ett starkt kontrollbehov, men det är också lätt att förklara. De barn som har vuxit upp i en kaotisk familj har ju helt enkelt lärt sig att vuxenvärlden är opålitlig. Skall något bli gjort så får jag ta hand om det.

    "Som jag nämnt tidigare lär sig alkoholistbarn bli duktiga överlevare. Metoden man använder är den man lärt sig hemma nämligen kontroll. Ett sätt att få kontroll är att arbeta upp extremt "känsliga antenner" och på så sätt försöker man betvinga en oförutsägbar hemmiljö. Genom att "känna av" sina föräldrar kan man förhoppningsvis ge sig själv det skydd föräldrarna i sitt beroende inte förmår ge."

    "Du kommer ändå att lämna mig"
    Ditt vuxna barn till en alkoholist kan vara rädd för att involvera sig på grund av risken för att bli övergiven. Rädslan för att personen som han/hon  har ett förhållande med skall lämna honom/henne är oerhört skrämmande.  "Om Du överger mig och lämnar mig helt ensam kommer jag att dö."   
    Du kan också se att Ditt vuxna barn till en alkoholist är väldigt krävande, svartsjuk och osäker i allt som berör Dig. Detta mindre smickrande beteende härrör från rädslan att bli övergiven.

    Det är ett stort problem.
    För om denna besatthet går till överdrift kan Du bli tvingad att göra just det som Din partner fruktar mest. Det är därför viktigt för Dig att fortsätta att försäkra Ditt vuxna barn till en alkoholist om att Du bryr Dig om honom/henne och att Du inte skall gå Din väg men att det också är viktigt för Dig att ha andra personer i Ditt liv. Det är också viktigt för Din partner att ha andra personer i hans/hennes liv. Andra människor berikar ett förhållande snarar än att skada det. Du kan behöva påpeka detta många gånger men var medveten om att besattheten kommer från en  grundläggande rädsla för att bli övergiven.
    Du måste också vara försiktig med att göra din partner besviken. Andra personer tar mycket lättare på om Du glömmer att ringa eller kommer för sent. Vuxna barn till alkoholister tenderar att överreagera på sådana saker. Det blir panikslagna. Du måste förstå detta så att förhållandet kan utvecklas, växa och erbjuda säkerhet för Er båda.

    Deras största problem är bristen på förmåga att erkänna sig själva som värdefulla och värd att älska. Det finns så mycket att få när man är involverad med ett vuxet barn till en alkoholist. Svårigheterna Du stöter på kan övervinnas om båda parter är beredda att jobba med det.
    Genom medvetenhet och förståelse kommer grunden för lösningen av många svårigheter.


     Fan va lång väg jag har att gå :S

    Världen från en annan vinkel

    Ok, jag är tokdeppig idag. Men jag ska ge den jäkla dagboken en chans.

    Gårdagen började med att jag vaknade såå bakis men min granne kom in med en kall dricka och sen gick han och lagade mat åt mig. De va snällt.
    När jag piggnade till lite hade jag ett väldigt bra "samtal" över msn med pojkvännen.
    Sen gick jag till en pizzeria med grannen och unnade mig en pizza och jag fick ingen ångest över det.
    Sen pratade jag med en nära vän några timmar.
    Skippade att bli hysetrisk och undra vart pojkvännen sov och varför han inte ringde.
    Vaknade halv fem på morgonen och undrade fortfarande varför han inte hade ringt men somnade om eftersom han förmodligen själv sov.

    Känns inte positivt alls just nu så jag lägger mig ner och dör i sängen. Pojkvännen sa att han skulle vara hemma till tre. Som kl är nu. Men på grund av tidigare erfarenheter antar jag att han kommer när han känner för det för han glömmer oftast bort mig så nu skiter jag i de å lägger mig istället.

    Skit dag. Kommer säkert inte bli nåt av den dejten vi skulle ha ikväll heller!

    Misslyckats totalt

    Jag skulle ju skriva dagbok juh. Missade två dagar av de två första. Jag gick ut å festade i fredags och hela lördagen spenderades i sängen. Jag ligger förresten fortfarande kvar i sängen å just nu suger allt.

    Jag tyckte jag va ganska duktig igår. Inte stressad eller kontrollerande mot pojkvännen. Ikväll ska vi ha en dejt över Skype. Men han sov borta inatt och är därför inte hemma ännu. Så när jag ringde nu så frågade han vilken tid vi skulle ha dejten för han ville fara iväg med några kompisar å göra andra saker innan. MMmm det går bra, bara de att dom skulle fara mellan 17:00-18:00. Detta betyder ju att dom blir borta till kvällen och han kommer inte hinna laga mat och göra sig i ordning innan kl blir nio eller tio på kvällen. Jag vill inte ha någon jävla dejt längre. Jag ska ligga i sängen hela dagen. Skitdag!