Jag gör slut analys

Händelse:

Ångest hela dagen och jag förklarar för pojkvännen att det finns en risk för att jag ska "balla ur". Pojkvännen säger snällt att det inte är någon fara, jag gör det så bra. Vi sitter alltså vid msn och säger inte mycket till varandra på grund av mitt pissiga humör. Men precis innan läggdags så vill han att jag ska förklara vad ordet "älska" betyder för mig. Jag ger en grundlig förklaring på vad jag känner för honom. När jag är klar så säger han godnatt... Alltså, jag får återigen hjärtat utslitet ur bröstet och känner mig totalt utnyttjad och blottad. Vi säger godnatt och jag brister ut i gråt, vill inte leva längre, känner mig maktlös och värdelös. Jag är ensam i stan, ingen familj, ingen pojkvän inga vänner (dom har flyttat). Så jag ringer Psykjouren. Hon tycker jag ska ta en Atarax, gå å lägga mig och komma å träffa en läkare dagen efter. Det innebär att det finns risk för att jag läggs in. Jag ringer också till pojkvännen och väcker honom och förklarar att jag klarar det inte mer, nu åker jag på sjukhuset. Samtalet bryts för jag får slut på pengar och han ringer inte upp. Jag tänker genast, han bryr sig inte, ingen bryr sig, ingen älskar mig, jag kan lika gärna dö. Jag fyller på telefonen och ringer upp igen. Ger han skit för att han inte bryr sig eller respekterar mig. att han inte tar mig på allvar. Jag säger att jag vill göra slut. Han säger nej det vill du inte. Han pratar tills jag lugnar ner mig och jag somnar till slut (tack vare ataraxen).

 

Det är skönt att han inte tar det på allvar när jag säger det. Men samtidigt... varför tar han mig inte på allvar?
Ok, jag kanske inte vill göra slut. Men det kanske är för det bästa. För hans bästa. Vem sjutton vill vara med en så galen och patetisk människa som mig? Ok.. tillbaka till teorierna.
 

Rädsla nr 5: "Det är ej verkligt"
Blir det för bra och för lyckligt i ett förhållande så drar sig barn till alkoholister sig undan. Det känner sig inte bekant med situationen och vill förstöra för att det inte känns verkligt. Just när partnern svävar på små rosa moln och tycker att förhållandet är på topp så saboteras det genom ett gräl. Då gäller det för partnern att hålla fast och ta det med ro. Förmodligen så inser Dom vad Dom ställt till med och inser vad det gjort. Men fortfarande så känner det sig skyldiga och ångerfulla och undrar hur man kan älska Dom. Det känner ju sig så hemska som ställer till med gräl och kanske t.o.m. gör slut och bränner sin egen lycka.

Så vad betyder detta då?
Jag vill inte göra slut, han kanske vill vara med mig iaf. Men... jag kan inte rå för att tänka att det säkert är bäst för honom om vi gjorde slut. Då slipper han ju mig.
Men, han sa också att jag måste låta honom få ta det beslutet själv, och att han faktiskt vill vara med mig.
Kanske är det han som är störd? Jag är ju ingen kul, rolig, smart, älskvärd person. Jag skapar bara kaos. Jävla Drama Queen man är.