Ibland går det bara inte och jag vet detta. Idag har det krypit i kroppen på mig hela dagen. Tog mig en lång promenad för att försöka kanalisera undan ångesten. Göra något av den. Jag har ett mål med dagen och det är att läsa tre kapitel i en kursbok. Bara de att jag har inte hört av pojkvännen på hela dagen. Jag vet att han är upptagen, men ett sms iaf...
Ja, jag ska inte låta ångesten krypa upp innan jag vet att han faktiskt har glömt bort mig. Eller, jo, jo men det kan ju faktiskt vara så att han har glömt bort mig idag. Jag som tänker på honom varje dag. Ååh, jag kommer ju inte kunna plugga om dessa tankar kryper på mig hela dagen.
Jag har en plan! Om, eller när han hör av sig ikväll för att säga gonatt. Då ska jag INTE fråga om han hade glömt bort mig eller om jag inte betyder någonting för honom eftersom jag inte fick ett sms. Ok... alltså bara vara snäll och glad! Ja, bra plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar