Inga mardrömmar

Så skönt. Jag sov hela natten utan att vakna hundra gånger och utan att drömma mardrömmar. Detta betyder att all ångest jag haft de senaste dagarna nästan är bortglömd idag. Hoppas detta håller i sig nu. Denna dagen ska också vara produktiv. Jag ska på möte igen för uppstarten av mitt företag. Sen blir det lite fikapaus innan jag drar iväg på jobb. Efter jobbet ska jag INTE ut hur mycken mina vänner än tjatar. Dels vill jag spara pengar, dels är det riskabelt att dricka när jag mår som jag gör, dels vill jag också kunna vara produktiv och pigg imorgon. Jag har ju mycket spännande framför mig nu.

Personligt kom ihåg!  
Framtiden har massa kul och spännande saker att erbjuda och jag vill leva för dagen och framtiden!

Sen måste jag komma ihåg att jag jobbar varje dag med mig själv. Jag har ju faktisk skrivit min dagbok med de positiva glasögonen på varje dag. Det måste ju generera något i slutändan. Min terapeut har säker en uppföljningsplan på denna.

Igår från anhörigmötet fick jag även en läxa. Jag skulle fylla i några ringar med saker jag skulle vilja förändra.
Resultatet på läxan (Jag är snabb med sådana läxor)

1.  Självkänslan - Jag vill känna att jag har ett värde. När jag kom in i anhörigrummet  igår va overheaden igång och där stod det Du vet väl om att du är värdefull. NEJ de vet jag inte. Jag blev ju bara ledsen när jag läste det för jag tyckte inte alls att jag var värdefull. Så, jag plockade fram mitt logiska jag och ifrågasatte mig själv. Va, är inte jag värdefull som alla andra? Svaret blev såklart... Nej. Så min självkänsla vill jag jobba på.
2. Kontrollbehovet - Jag trodde jag hade kommit långt på denna punkten. När jag va med min exmake till exempel. Då hade jag stenkoll på allt. (Trodde jag, eller föreställde jag mig att jag hade). Jag såg till att alla räkningar betalades, Jag visste alltid vart han var (Jag frågade alltid och han svarade ofta, jag märkte ju ofta att han ljög med), jag visste vilka han umgicks med (eller han berättade vilka de va vilket ofta visade sig vara lögn), jag såg till att han bara fick beställa folköl i baren om vi va på kick off (han såg till att han kunde beställa folköl som egentligen va starköl), tillslut drack jag så mycket öl jag klarade av på festerna för att han inte skulle dricka så mycket (otroligt korkat, han fick ju ändå tag på mer om han ville). Jaaaaa... som sagt. Jag trodde jag kommit någonstans på denna punkten för jag gör inte dessa grejer längre. Bara de att mina vanor är djupt rotade och jag ställer kanske onödigt mycket frågor vilket har resulterat i att till och med min pojkväns vänner tycker jag är kontrollerande.
3. Ilska/Skam - Jag skäms ju över alla år jag tillbringade med min exmake. Att jag kunde låta detta hända mig. Samtidigt som jag är så förbannad på honom och hans familj som lade all skuld på mig. Jag menar... När blev det mitt fel att han äter tabletter för att ta livet av sig? Jag proppade inte i honom de tabletterna. Eller när blev det mitt fel att han har varit deprimerad av och till sen han va 15 år? Jag har ju bara känt honom sen han va 27! Eller när blev det mitt fel att han inte kunde hantera alkoholen. De va ju för sjutton han som såg till att mina alkoholvanor stack av åt helvete!!! Ja jag är lite arg och jag har inte uttryckt detta för honom eller hans familj. Det är en del undertryckta känslor och det gör fysiskt ont när jag tänker på det.
4. Offer - Ja, tyvärr när jag fastnar i mina depressiva perioder känner jag mig maktlös över mitt eget liv och jag blir ett offer.Jag gråter nästan varje dag och tycker livet är orättvist. Jag önskar ofta att någon bara berättar för mig varje dag vad jag ska göra, hur jag ska agera och vad som är bäst för mig. Det jag alltså måste jobba på är att ta kontroll över mitt eget liv och mitt eget välmående.

Tål att upprepas med andra ord: 
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.