Tillbaka till "ingen älskar mig" stadiet

Jag behöver faktiskt lite hjälp nu. Jag vet inte hur jag ska tolka situationen om jag har rätt att vara ledsen eller inte. Jag ringer pojkvännen och pratar. Han är på bra humör och jag vill bara höra något litet kärleksfullt. Som, "saknar dig", "kär i dig, " "tänker på dig" "önskar du va här". Så jag fiskar efter det men får inte mer än, ja de gör jag faktiskt. Som om han va förvånad över att han saknade mig. Så blir jag ledsen, han blir arg. Han säger att han sa så för att jag skulle fatta att han gör det. Sen blir det ena missförståndet efter det andra och både han å jag är förvirrade. Han anklagar mig för saker, jag anklagar honom. Det slutar med att samtalet bryts och jag kan inte ringa tillbaka. Han ringer inte tillbaka å här sitter jag.

Jag sitter å tänker. Han ringer mig inte tillbaka när samtalet bröts. Han bryr sig inte om att bli sams, han bryr sig inte om att jag blev ledsen. Han vill absolut inte försöka säga att han vill vara med mig ikväll. Det är ju bara en vecka tills vi ses så varför ska han sakna mig tycker han? Men han tycker att de e onödigt att sakna mig om det är lång tid tills vi träffas också. Rent krasst kan man säga att han aldrig saknar mig. Så, varför ska jag flytta till honom?

Jag har inget i mitt liv. Ingenting som jag känner trygghet i. Jag önskar och hoppas att han är "the one". Men han verkar ju inte alls tycka att jag är hans "the one" Det har gått 8 månader sen jag sa att jag älskade honom. Det tog emot för jag va livrädd för responsen. Jaaa, kan ju säga att den blev inte som jag hoppades på. Han har fortfarande inte sagt att han älskar mig. Efter 8 månader efter att jag har sagt det flera gånger. Jag gör det också. Otroligt mycket, så att det gör smärtsamt jävla ont varje gång jag får ett... "ja tack, du är bäst" tillbaka. Och han vill att jag ska flytta dit. Men han älskar mig inte, HAN ÄLSKAR MIG INTE! Vad sjutton håller jag på med? Vem i helvete flyttar 100 mil ifrån sitt hem för någon som tycker om en lite grann. Någon som tycker man är kul Någon man älskar men som inte älskar tillbaka?

Kan någon hjälpa mig!? Jag är maktlös här. Kan någon berätta vad som är rätt. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte få mitt hjärta krossat en gång i veckan eller mer. För vem kan hålla tillbaka å vis sin kärlek när man känner den? Trots att man ger sitt hjärta till någon så tittar personen på den å sen kastar mitt hjärta i ett smutsigt hörn och råkar trampa på det. Sådär lite då och då.

Mitt hjärta ligger och skräpar i ett hörn i ditt rum. Jag öppnade mitt bröst i en smärtsam och farlig operation för jag ville ge det till dig. Jag hoppades att du skulle ta hand om det men nu sitter jag i det andra hörnet och tittar på när du misshandlar det. Det har börjat bli svart och hårt och jag ser att det slår lite långsammare. För varje dag hoppas jag att du ska ge det lite näring så att det kan bli rödare och livligare. Men för varje dag dör det lite till. Jag sitter och tittar på när du dödar mitt hjärta. Ska jag plocka upp det och gå min väg. Ska jag försöka reparera det igen eller ska jag fortsätta hoppas. Ska jag fortsätta hoppas på att du ger mitt hjärta en ordentlig stöt?
Jag kan kanske reparera om några år det om jag tar det och flyr nu, men du kan reparera det på några sekunder om du älskar mig.

Panikångesten blommar upp

Åh nej. Jag sitter på jobbet nu och försöker hålla tillbaka en panikångestattack! Pratade med poJkvännen och inser att jag inte har tid för honom annat än ikväll å han vill ut ikväll. Men nu tar jag ut saker i förskott för han har inte planerat något än. De e ju helg. Klart han vill ut men jag känner mig övergiven. Bortprioriterad. Och ångesten kryper i mig och jag vill inget annat än att han ska få det att försvinna. Å jag som har klarat mig utan ångest i över en vecka. Varför kommer det nu? Jaaaa varför kommer det nu? Vad gjorde att jag kände såhär nu?Kan det vara för att jag känner mig avvisad eller är det något annat? Jag måste nog tänka en stund. Kämpa undan ångestattacken.

Fokus

Idag är det tentamen och jobb som gäller. Sitter på föreläsning nu och peppar upp mig. Ryktet går att tentan kommer vara ganska lugn. Men jag vet att när man tycker så krävs det lite extra. Jag är inte ute efter högsta betyg men jag vill ju såklart klara mig :-)

Dagens positiva glasögon

Ja, jag växte upp med en pappa som är alkoholist, två stypappor som är alkoholister och en mamma som... ja jag vet inte vart hon va. Farbröder alkoholister, farfar alkoholist och vad gifter jag mig med? JO, en alkoholist.

Dagens positiva dagbok är... Jag är inte där nu. Jag lever inte som medberoende nu =D


Idag har jag tagit det lugnt. Gått på anhörigmöte och fått inspiration. Pratat med pojkvännen och vi har det väldigt bra nu <3 Jag känner att jag bara var idag å de känns skönt.
Nu ska det hålla i sig för från och med imorgon blir det stress med tenta, möten, resa och jobb.. Go Go Go!

Fyra punkter

• Kunskap - Kan ge mig ett förändrat tänkande. Väldigt intressant eftersom jag blivit så självmedveten sen jag börjat med mötena och att läsa på om detta.
• Medvetenhet - Kan ge mig kontakt med känslorna. Inte alls lika kul som förstnämda eftersom att känna och ge uttryck för detta är otroligt smärtsamt och skrämmande. I och med att jag är så fruktansvärt rädd för att lämnas av pojkvännen så vågar jag inte visa mina känslor. Men jag gör det mycket och ofta för jag litar på honom mer än många andra. Det i sin tur gör att jag blir rädd att jag ska skrämma iväg honom.
• Valfrihet - Kan ge mig möjlighet att agera, handla på ett förändrat och sundare sätt. Öööum.. jag arbetar på det!
• Släppa kontrollen - Våga släppa gamla mönster. Vara beredd att förändra och be om hjälp. Hehe jag tycker i alla falla tt jag kommit jätte långt på denna punkten. Men andra ser och säger att jag har en lång väg kvar att gå. Så ja... jag jobbar stenhårt på den med.

Det holistiska hjulet

Det var väldigt intressant idag faktiskt. Gruppen va mindre men det kändes ganska bra ändå för alla fick prata.
Idag gick vi igenom lite mer om hur vi påverkats och vad vi vill jobba på. Vi kikade på något som kallades "det holistiska hjulet" Hjulet består av 6 "kakor". Dessa kakor är olika delar i vårt liv (vårt = vi som sitter där och har sökt hjälp i  vår kamp mot medberoendet) som påverkar oss negativt på grund av medberoendet.

1. Viljemässiga aspekter: Förmågan att ta beslut. Tar ansvar för andra men inte sig själv. Fullföljer inte saker pgr. av negativa tankar. Bryter löfter och kan inte prioritera.
2. Känslomässiga aspekter: Rädslor för massa saker. Självömkan, offer. Mår man bra eller dåligt, vet inte? Ångest på grund av förtryckta känslor.
3. Värderingsmässiga aspekter: Andlighet, etiska, moraliska. Bryter mot egna värderingar och gör över egna gränser. Glömmer tillslut sina värderingar och tänjer mer på gränserna. 
4. Psykiska aspekter: Förtränger dåtid och kanske nutiden. Drömmer inte längre och slutar planera för framtiden.
5. Fysiska aspekter: Sover dåligt. Ätstörningar. Orkar inte ta hand om kroppen. 
6. Sociala aspekter: Man avskärmar sig från vänner och familj. Får svårt att utveckla och behålla relationer. Utanförskap.

Det man kan göra är att komma ut. Gå ut och möt människor och äta regelbundet. Öva på att fantisera och drömma. Tänka, vad kan jag göra nu, vad VILL jag göra nu och vad kan göras senare? Tänka på... Vad vill JAG? Vem är JAG, tycka och tänka själv, vad är meningen med MITT liv? Tillåt känslorna som väller upp. Det är OK att vara arg och ledsen. Men våga också vara glad och ta tillvara på glädjen.

Dröm och öva på att ta beslut. När ditt beslut är taget är det OK. Tro på att det är OK. Börja lita på dig själv och andra.

Jaaaaaa. detta är lättare sagt än gjort. Vi satte oss ner i grupper för att föröka bena ut vad som är viktigast att arbeta på JUST NU. Hur sjutton ska man kunna komma på det när man måste arbeta på allt och när det ena påverkar det andra?

Jag tror inte jag kan arbeta på någon av dessa aspekter om jag inte arbetar på min självkänsla. Jag är helt övertygad om att jag lättare kan hantera värdemässiga aspekter om jag tror mer på mig själv. Om jag tycker om mig själv kanske jag kan skaffa mig egna värderingar och ta reda på vem JAG är. Vad jag vill. För några månader sedan visste jag bara en massa saker jag INTE vill. Nu börjar jag arbeta mot att ta reda på vad JAG vill. Och om jag då får bätter självkänsla och finner mig själv då kanske jag kan börja drömma. Fantisera om en positiv framtid. Och kan jag göra det, om jag ser en framtid. Ja då kanske jag vågar utveckla relationer och vårda dem. =D Wow låter fantastisk! Mår jag bättre psykiskt så mår jag bättre fysiskt eftersom jag orkar ta hand om mig själv.

Men nu när jag skriver så inser jag att jag faktiskt redan börjat någonstans. Jag ser ju de nu =D Viljemässiga aspekter juh... Jag vill nu, jag vill arbeta och jag har mål med det jag gör nu. Härligt!!!

Alla i gruppen måste börja på olika ställen eftersom vi alla befinner oss i olika situationer. Liknande men ändå helt olika. Några har kommit längre än andra men vi kämpar ändå med alla saker ändå.

Nu ser jag fram emot nästa möte igen... jippiii.

Jo, och så har jag terapi på måndag. Då ska jag presentera min dagbok jag har fört. Den bakom de positiva glasögonen.

"Du vet väl om att du är värdefull"

Ska denna meningen möta mig varje gång jag kliver in i detta rummet? De va inte ledsamt idag som de va sist. Jag blev snarare irriterad på frågan eller påståendet. Vadå värdefull? Jagär jag, jag är ingen speciell.

Nu börjar anhörigmötet. Berättar mer sen.

Sov lite för länge

Jag som skulle vara duktig och kliva upp tidigt för att studera. I won´t let this get to me. Jag har mått bättre några nu. Känns som jag har lite mer kontroll på läget. Det är bara tisdag så två dagar kvar till anhörigmötet. Jag har ju klarat mig bra en hel vecka. Problemet med att må bättre är att min självinsikt sviktar. Jag tror i alla fall att den gör det. Det kanske också är för att jag gör mindre fel? Eller också är det just att jag inte ser mina fel lika mycket när jag mår bra?

Hur som helst så kanske jag borde skriva upp mina positiva sidor mens jag mår bra så att jag kan gå tillbaka och läsa sen. OCH jag borde ju verkligen fixa terapitid tills dess att jag har flyttat. Bara de att jag fattar inte hur man gör där. Jag är ju inte skriven där ännu. Jag borde be min terapeut att kolla upp detta åt mig så att hon kan berätta vart vi har börjat och vart som vore lämpligt att fortsätta med.

Nu är det dags att börja arbeta lite :)

Måste säga att jag är nöjd med dagen

Ååh de har varit en fin dag. Började visserligen på en tråkig föreläsning. Men sen stack jag iväg på ett fik och satt där och studerade. Fick sällskap av några vänner och det var riktigt skönt att komma ut och umgås med mina gamla vänner. Jag fick väl inte så mycket gjort som jag hade hoppats på men det gör inget. =)

Jag känner mig lugn inombords och jag känner mig redo att börja jobba på självkänslan. Kontrollbehovet finns där och spökar men jag gör mitt bästa. Det är ju inte så länge kvar tills pojkvännen kommer till mig nu =D Ååååh vad jag längtar. Vi har snart varit tillsammans i ett år nu. Det betyder att de va över ett år sedan jag lämnade mitt liv med min exmake. MMmm över ett år sedan jag tog ett stort steg emot att försöka bara vara mig själv.

Men jag tänkte på det idag. Han som jag skrev om igår. Snubben som börjat bli lite väl needy. Han beter sig lite som en martyr, som ett hjälplöst offer. Idag skrev han sms om en fullständigt onödig sak. Han frågade om det fanns möjlighet till utskrift på skolan.... seriöst?! Klart det finns, de e ju en skola! Han ville väl bara höra av sig. Sen sa han att han inte hade möjlighet att ta sig in till skrivarna. JA, jag tänker då inte hjälpa honom. NEJ... jag är stolt och glad över att inte ta hand om någon hur hjälplös personen än försöker vara. Mmm, ja stolt e jag =D

Så jag har inte umgåtts med andra än mina vanliga och närmare vänner vilket jag ska göra imorgon också. Äntligen har jag lämnat sängen och ensamheten för denna gången. Hoppas det håller i sig...


Dagens positiva glasögon då...

Ja, förutom allt jag skrev nu :) Fick ett fint sms på morgonen av pojkvännen, fikade, köpte köttfärs jätte billigt, solen kom fram, unnade mig ansiktsvård för jag hade ju varit så duktig å sparat pengar, satt och pratade med några vänner på trappen in till huset, börjat läsa på om lagar och regler för mitt företag jag ska starta upp, tagit upp barnfrågan med pojkvännen. Hahah han tyckte inte de va aktuellt. Tycker inte jag heller men jag vill veta att vi siktar mot samma mål. Sitter och pratar med honom nu och han ger denna bloggen en chans nu hehe.
Ska snart hoppa in i duschen å sen blir det natten för jag ska upp tidigt och gå till en vän och läsa imorgon.

natti!

Har nog varit lite för självupptagen

Inser nu efter nattens olika samtal att jag måste dra en gräns. Jag har mått så pissigt den senaste tiden så jag har inte riktigt märkt hur en människa har nästlat sig in i mitt liv.
Han är otroligt destruktiv och har väldigt låg självkänsla. Jag såg det inte först, han va lätt att prata med. Det kanske skulle varit varningsklockan?  Men hur som haver. Jag har känt honom i ca 3 veckor och inser nu att jag pratar och umgås mer med honom än någon annan. Jag känner det som han tvingar sig på mig. Jag hittar på flera ursäkter per dag för att inte behöva vara med honom jämt. Han "tvingar" sig på mig genom att ge mig dåligt samvete för att jag inte äter med honom när han lagar mat, eller om jag inte vill att han ska komma 03:30 på NATTEN för att han mår dåligt. Eller när han insisterar på att hämta mig när jag jobbat eller ska gå med mig på affären eller promenaden. Måste jag verkligen börja ljuga om att jag till exempel är borta. Jag menar. Även om jag sagt att jag jobbar så dubbelkollar han om jag verkligen jobbar. Å jag menar, är han så desperat så skulle han lika gärna dubbelkolla om jag va hemma om jag sa att jag va borta. Han bor ju i samma korridor som mig så de e inte svårt att märka om jag är hemma eller inte.

Fan, vilken dålig sits jag hamnat i känner jag. Nä! Jag ska se till att alltid vara upptagen. Till slut kommer han fatta att han behöver ringa en vän han faktiskt känner om han mår dåligt. Jag är inte rätt person för det.