Ok, jag är tokdeppig idag. Men jag ska ge den jäkla dagboken en chans.
Gårdagen började med att jag vaknade såå bakis men min granne kom in med en kall dricka och sen gick han och lagade mat åt mig. De va snällt.
När jag piggnade till lite hade jag ett väldigt bra "samtal" över msn med pojkvännen.
Sen gick jag till en pizzeria med grannen och unnade mig en pizza och jag fick ingen ångest över det.
Sen pratade jag med en nära vän några timmar.
Skippade att bli hysetrisk och undra vart pojkvännen sov och varför han inte ringde.
Vaknade halv fem på morgonen och undrade fortfarande varför han inte hade ringt men somnade om eftersom han förmodligen själv sov.
Känns inte positivt alls just nu så jag lägger mig ner och dör i sängen. Pojkvännen sa att han skulle vara hemma till tre. Som kl är nu. Men på grund av tidigare erfarenheter antar jag att han kommer när han känner för det för han glömmer oftast bort mig så nu skiter jag i de å lägger mig istället.
Skit dag. Kommer säkert inte bli nåt av den dejten vi skulle ha ikväll heller!
Jag har levt hela mitt liv som medmissbrukare till olika män i mitt liv. Jag har äntligen tagit mig ifrån det livet. Men sen snubblade jag över uttrycket vuxetbarn när jag insåg att jag inte riktigt kunde greppa och förstå min nya vardag. När jag insåg att det fanns grava konsekvenser av min uppväxt. Det fanns rädslor jag aldrig tidigare begrundade. Nya situationer jag inte vet hur jag ska hantera. Här kan du läsa om mitt tillfrisknande genom anhörigmöten, terapi och vardagliga livsåskådningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar