Jag som skulle vara duktig och kliva upp tidigt för att studera. I won´t let this get to me. Jag har mått bättre några nu. Känns som jag har lite mer kontroll på läget. Det är bara tisdag så två dagar kvar till anhörigmötet. Jag har ju klarat mig bra en hel vecka. Problemet med att må bättre är att min självinsikt sviktar. Jag tror i alla fall att den gör det. Det kanske också är för att jag gör mindre fel? Eller också är det just att jag inte ser mina fel lika mycket när jag mår bra?
Hur som helst så kanske jag borde skriva upp mina positiva sidor mens jag mår bra så att jag kan gå tillbaka och läsa sen. OCH jag borde ju verkligen fixa terapitid tills dess att jag har flyttat. Bara de att jag fattar inte hur man gör där. Jag är ju inte skriven där ännu. Jag borde be min terapeut att kolla upp detta åt mig så att hon kan berätta vart vi har börjat och vart som vore lämpligt att fortsätta med.
Nu är det dags att börja arbeta lite :)
Jag har levt hela mitt liv som medmissbrukare till olika män i mitt liv. Jag har äntligen tagit mig ifrån det livet. Men sen snubblade jag över uttrycket vuxetbarn när jag insåg att jag inte riktigt kunde greppa och förstå min nya vardag. När jag insåg att det fanns grava konsekvenser av min uppväxt. Det fanns rädslor jag aldrig tidigare begrundade. Nya situationer jag inte vet hur jag ska hantera. Här kan du läsa om mitt tillfrisknande genom anhörigmöten, terapi och vardagliga livsåskådningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar