Ok, jag köper att alkoholism är en sjukdom

Nyss hemkommen från anhörigmöte nr 2. Måste säga att det gick mycket bättre än förväntat. Ok, fortfarande bitter och liiite arg på dom som inte accepterar att missbrukarna själva måste få ta konsekvenserna för sina beteenden. Men det känns ändå som om vi kommit någon vart på bara en vecka. Alla hade liksom reflekterat över olika saker. Själv har jag ältat min brist på tillit till vänner, familj och pojkvän. Men de va en kvinna som hade funderat mycket på besattheten missbrukaren har. Ja de spelar ingen roll vad man säger. Vill dom dricka så kommer dom göra det. Även om du ligger för döden.

En man funderade på... när vet man att man är beroende. "jag menar, man har ju gjort sådana test på internet och då inser man ju att man ligger i riskzonen. Förstår man inte då att man borde sluta?"
"Nej" Säger en annan kvinna (Nykter alkoholist sen 14 år, med en dotter som nu missbrukar alkohol idag). "Man ser inte de, man förnekar och hittar alla möjliga bortförklaringar".

Detta med missbruk och alkoholism är så komplicerat. Vissa missbrukare finns i hemmet och sköter sig utåt sett för att de har medmissbrukare som städar upp efter dem.

En kvinna frågade: "Vad ska jag säga till min 6 åriga son?" Jag vet vad hon ska säga. SANNINGEN. Snälla alla ni som har barn med en missbrukare. Berätta sanningen. För barnen förstår att någonting är fel. Om ni hymlar och förskönar så kommer dessa små barn genast bli lika mycket medmissbrukare som ni själva. För då kommer dom ljuga, hjälpa och städa upp efter sin mamma eller pappa. Man lever som man lär.

Det vi gick igenom idag va själva sjukdomsbilden. Det finns många teorier kring missbruk, många metoder att "bota". Alkoholism är en kronisk sjukdom. Det går att vara nykter och "frisk" men börjar man dricka igen så trillar man snabbt dit igen. Vi kollade på symptom och konsekvenser en missbrukare får.
Arbete, familj, vänner, fritid, ekonomi, hälsa och ev juridiskt genom brott. Jag blev fullständigt livrädd. För vi kollade på de psykiska symptomen också. Besatthet, grälsjuk, martyr, ångest, fobier, rädslor, hata sig själv, mm. Jag lider av de flesta av dessa saker. Gud jag började fundera på om jag var alkoholist?! Så jag frågade, även om jag vet. Men jag frågade om det inte är så att en medmissbrukare lider av samma symptom och konsekvenser i viss utsträckning. Jooooo så va de och det är nästa veckas ämne. Medmissbrukarens syptom, konsekvenser osv. Vad lider vi av?

Min läxa till nästa möte är alltså att fundera på konsekvenser. Jag funderar varje dag faktiskt. Jag vet bara inte hur jag ska sätta ord på det så jag hittade en hemsida. Den är fantastisk. De e som om dom har diagnostiserat mig personligen.

http://www.vuxetbarn.se/innebord/konsekvens/

Jag insåg också, fan va skadad jag är. RIKTIG jävla skadad. Jag ser att dom tittar på mig och tycker synd om mig. Äsch, jag tycker nästan synd om dom. Dom är ju mitt i de. Jag är påväg mot tillfrisknande. Jag vet de. Jag ska bli "normal"