Livet är inte som på film

Jaaa, jag ska göra det själv. Såklart. Även om jag ofta bara hoppas att någon ska komma och rädda mig. Vara min vita riddare. Jag vet att han inte är det. En av mina konsekvenser som vuxetbarn är:

Detta är myten om "den goda fen" som svänger sitt spö och i ett trollslag tar bort allt problematiskt. Denna myt, eller dagdröm, bottnar i en stark känsla av maktlöshet/hjälplöshet. "Om något magiskt kan rädda mig, måste något magiskt ha lagt förbannelsen på oss" är den outtalade förklaringen.
Dessa myter uppstår alltså ur en livssituation som på de flesta sätt känns hopplös och därmed utan lösningar...

Men jag vill ju att det ska vara som när Katy Perry sjunger låten "Not like the movies"

Katy Perry