Jag som tyckte jag hade varit så duktig. Hur kunde jag vara så blind igen? Jag trodde jag blivit bättre på att släppa kontrollen. Jag hade ju fått underkänt på en kurs. Jag låter de bli lite stökigt då och då. Jag har gått ut utan smink och jag behöver inte veta varenda detalj om vilka pojkvännen umgås med eller vart han är hela tiden.
De va min uppfattning. Tydligen har jag helt fel. Det är så fruktansvärt smärtsamt att veta att du skadar dom du älskar. Pojkvännen och hans vänner uppfattar mig som en person som försöker kontrollera honom. de e ju inte de jag vill. De e bara de att det känns skönt att veta. Jag blir lugn då. ÅÅh fan. Jävla exmake och uppväxt. Jag är så arg! Jag uttryckte de första gången idag. JAG HATAR MIN EXMAKE!!!
Men problemet ligger hos mig nu, Det är inte lätt att vara medveten om att man är det största problemet i en relation.
Såhär säger litteraturen om detta:
Jag måste ha kontroll över mig själv och allting annat, annars rasar min värld samman
Många alkoholistbarn fantiserar mycket om att de lever i en värld som fungerar utan kaos eller problem. Att fantisera blir ett sätt att uppnå kontroll över något man känner att man inte kan hantera.
Det flesta missbrukarbarn har ett starkt kontrollbehov, men det är också lätt att förklara. De barn som har vuxit upp i en kaotisk familj har ju helt enkelt lärt sig att vuxenvärlden är opålitlig. Skall något bli gjort så får jag ta hand om det.
"Som jag nämnt tidigare lär sig alkoholistbarn bli duktiga överlevare. Metoden man använder är den man lärt sig hemma nämligen kontroll. Ett sätt att få kontroll är att arbeta upp extremt "känsliga antenner" och på så sätt försöker man betvinga en oförutsägbar hemmiljö. Genom att "känna av" sina föräldrar kan man förhoppningsvis ge sig själv det skydd föräldrarna i sitt beroende inte förmår ge."
"Du kommer ändå att lämna mig"
Ditt vuxna barn till en alkoholist kan vara rädd för att involvera sig på grund av risken för att bli övergiven. Rädslan för att personen som han/hon har ett förhållande med skall lämna honom/henne är oerhört skrämmande. "Om Du överger mig och lämnar mig helt ensam kommer jag att dö."
Du kan också se att Ditt vuxna barn till en alkoholist är väldigt krävande, svartsjuk och osäker i allt som berör Dig. Detta mindre smickrande beteende härrör från rädslan att bli övergiven.
Det är ett stort problem.
För om denna besatthet går till överdrift kan Du bli tvingad att göra just det som Din partner fruktar mest. Det är därför viktigt för Dig att fortsätta att försäkra Ditt vuxna barn till en alkoholist om att Du bryr Dig om honom/henne och att Du inte skall gå Din väg men att det också är viktigt för Dig att ha andra personer i Ditt liv. Det är också viktigt för Din partner att ha andra personer i hans/hennes liv. Andra människor berikar ett förhållande snarar än att skada det. Du kan behöva påpeka detta många gånger men var medveten om att besattheten kommer från en grundläggande rädsla för att bli övergiven.
Du måste också vara försiktig med att göra din partner besviken. Andra personer tar mycket lättare på om Du glömmer att ringa eller kommer för sent. Vuxna barn till alkoholister tenderar att överreagera på sådana saker. Det blir panikslagna. Du måste förstå detta så att förhållandet kan utvecklas, växa och erbjuda säkerhet för Er båda.
Deras största problem är bristen på förmåga att erkänna sig själva som värdefulla och värd att älska. Det finns så mycket att få när man är involverad med ett vuxet barn till en alkoholist. Svårigheterna Du stöter på kan övervinnas om båda parter är beredda att jobba med det.
Genom medvetenhet och förståelse kommer grunden för lösningen av många svårigheter.
Fan va lång väg jag har att gå :S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar