Hemkommen från anhörigmötet

Jag känner mig så dum. Jag säger rakt ut att jag vet inte om medberoendebeteenden passar in på mig eftersom att jag inte lever med det nu. Härregud, jag kunde lika gärna säga att jag inte lider alls av några konsekvenser. Så jag fick bara svälja vad jag sagt och få berättat för mig exakt vad jag gör som bevisar att jag inte lämnat med missbrukarbeteendet bakom mig.

Idag gick vi alltså igenom vad en medberoende är.
”En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Du påverkas bland annat:

• Fysiskt - till exempel Magsår och muskelont
• Psykiskt - Jaaa, where to start?
• Socialt - Man drar sig undan vänner och familj. Det kan gå ut över ditt arbete.
• Viljemässigt - Man orkar inte ta tag i det längre. Man önskar att det löser sig ändå. Man ger upp.

Men du försöker skydda dig och:

• Förnekar och förtränger. Man "väljer" bort minnen. (bara de att ångesten ligger kvar)
• Rationaliserar. Man väljer att de på situationen på ett så tilltalande vis som möjligt.

Har ni fler förslag på vad medberoendet orsakar?

Idag mår jag inte bättre efter mötet. Jag inser ju bara att jag har med och mer att arbeta på. Jag är fortfarande positiv till att gå. Det är otroligt skönt att höra andras historier och jag får ofta Aha-upplevelser!
Jag vill bara att det ska vara över nu. Jag vill att en räddare ska komma och berätta allt för mig. Hur jag ska göra, att allt kommer bli bra nu och att jag blir omhändertagen. Bara de att om det mot förmodan skulle hända så har jag inte tagit tag i det grundläggande problemet i alla fall. Problemen! Jag har ju massor av problem. Var ska jag börja? Åh, det känns en aning tungt.

Steg 1: ta mig igenom anhörigmötena. Det är fem kvar.
Steg 2: Börja arbeta på självkänslan.
Steg 3... ja de får vi se då. Jag tar detta så länge.