Jag behöver faktiskt lite hjälp nu. Jag vet inte hur jag ska tolka situationen om jag har rätt att vara ledsen eller inte. Jag ringer pojkvännen och pratar. Han är på bra humör och jag vill bara höra något litet kärleksfullt. Som, "saknar dig", "kär i dig, " "tänker på dig" "önskar du va här". Så jag fiskar efter det men får inte mer än, ja de gör jag faktiskt. Som om han va förvånad över att han saknade mig. Så blir jag ledsen, han blir arg. Han säger att han sa så för att jag skulle fatta att han gör det. Sen blir det ena missförståndet efter det andra och både han å jag är förvirrade. Han anklagar mig för saker, jag anklagar honom. Det slutar med att samtalet bryts och jag kan inte ringa tillbaka. Han ringer inte tillbaka å här sitter jag.
Jag sitter å tänker. Han ringer mig inte tillbaka när samtalet bröts. Han bryr sig inte om att bli sams, han bryr sig inte om att jag blev ledsen. Han vill absolut inte försöka säga att han vill vara med mig ikväll. Det är ju bara en vecka tills vi ses så varför ska han sakna mig tycker han? Men han tycker att de e onödigt att sakna mig om det är lång tid tills vi träffas också. Rent krasst kan man säga att han aldrig saknar mig. Så, varför ska jag flytta till honom?
Jag har inget i mitt liv. Ingenting som jag känner trygghet i. Jag önskar och hoppas att han är "the one". Men han verkar ju inte alls tycka att jag är hans "the one" Det har gått 8 månader sen jag sa att jag älskade honom. Det tog emot för jag va livrädd för responsen. Jaaa, kan ju säga att den blev inte som jag hoppades på. Han har fortfarande inte sagt att han älskar mig. Efter 8 månader efter att jag har sagt det flera gånger. Jag gör det också. Otroligt mycket, så att det gör smärtsamt jävla ont varje gång jag får ett... "ja tack, du är bäst" tillbaka. Och han vill att jag ska flytta dit. Men han älskar mig inte, HAN ÄLSKAR MIG INTE! Vad sjutton håller jag på med? Vem i helvete flyttar 100 mil ifrån sitt hem för någon som tycker om en lite grann. Någon som tycker man är kul Någon man älskar men som inte älskar tillbaka?
Kan någon hjälpa mig!? Jag är maktlös här. Kan någon berätta vad som är rätt. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte få mitt hjärta krossat en gång i veckan eller mer. För vem kan hålla tillbaka å vis sin kärlek när man känner den? Trots att man ger sitt hjärta till någon så tittar personen på den å sen kastar mitt hjärta i ett smutsigt hörn och råkar trampa på det. Sådär lite då och då.
Mitt hjärta ligger och skräpar i ett hörn i ditt rum. Jag öppnade mitt bröst i en smärtsam och farlig operation för jag ville ge det till dig. Jag hoppades att du skulle ta hand om det men nu sitter jag i det andra hörnet och tittar på när du misshandlar det. Det har börjat bli svart och hårt och jag ser att det slår lite långsammare. För varje dag hoppas jag att du ska ge det lite näring så att det kan bli rödare och livligare. Men för varje dag dör det lite till. Jag sitter och tittar på när du dödar mitt hjärta. Ska jag plocka upp det och gå min väg. Ska jag försöka reparera det igen eller ska jag fortsätta hoppas. Ska jag fortsätta hoppas på att du ger mitt hjärta en ordentlig stöt?
Jag kan kanske reparera om några år det om jag tar det och flyr nu, men du kan reparera det på några sekunder om du älskar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar