Jag har levt hela mitt liv som medmissbrukare till olika män i mitt liv. Jag har äntligen tagit mig ifrån det livet. Men sen snubblade jag över uttrycket vuxetbarn när jag insåg att jag inte riktigt kunde greppa och förstå min nya vardag. När jag insåg att det fanns grava konsekvenser av min uppväxt. Det fanns rädslor jag aldrig tidigare begrundade. Nya situationer jag inte vet hur jag ska hantera. Här kan du läsa om mitt tillfrisknande genom anhörigmöten, terapi och vardagliga livsåskådningar.
17 sep. 2010
Panikångesten blommar upp
Åh nej. Jag sitter på jobbet nu och försöker hålla tillbaka en panikångestattack! Pratade med poJkvännen och inser att jag inte har tid för honom annat än ikväll å han vill ut ikväll. Men nu tar jag ut saker i förskott för han har inte planerat något än. De e ju helg. Klart han vill ut men jag känner mig övergiven. Bortprioriterad. Och ångesten kryper i mig och jag vill inget annat än att han ska få det att försvinna. Å jag som har klarat mig utan ångest i över en vecka. Varför kommer det nu? Jaaaa varför kommer det nu? Vad gjorde att jag kände såhär nu?Kan det vara för att jag känner mig avvisad eller är det något annat? Jag måste nog tänka en stund. Kämpa undan ångestattacken.
Etiketter:
attack,
Panikslagen,
panikångest,
panikångestattack
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar