Förlååååt... Igen, och igen, och igen...

När allt verkar vara som bäst i vår situation så bara måste jag testa en grej. Jag bara måste ta upp saker jag borde ignorera.

Som igår kväll... Min pojkvän och jag har ett distansförhållande och han är inte van att ge någon så mycket uppmärksamhet. Detta kräver jag annars känner jag mig bortglömd. Så han lovade att bli bättre på detta, vilket han blir för varje dag. De e inte de att jag måste prata med honom 24-7. De e bara de att när de har gått ett tag utan fina ord, sms, mail eller vad det nu kan vara. då är jag helt säker på att han inte vill ha mig längre. Så när han då pratar med mig så ifrågasätter jag detta konstant.

Rent logiskt så vet jag att han tycker fantastiskt mycket om mig. Jag vet att han har starka känslor för mig. Jag vet att han inte skulle vara otrogen mot mig. Men ändå... känslomässigt och rutinmässigt så bara måste jag kontrollera vilka han umgås med eller testa om det verkligen är så att han vill ha mig. Problemet är att varje gång jag gör detta, så förstör jag ju någonting mellan oss. Och detta vet jag både känslomässigt och logiskt. Det betyder att jag blir ÄNNU mer osäker. Och därmed ännu jobbigare och förtvivlad.

Så hur i helvete ska jag hinna arbeta på detta innan de e försent?
Ikväll är det andra anhörigmötet och imorgon min privata terapi på RÅBA. Jag hoppas det kommer gå framåt...