Äsch, jag har faktiskt lugnat ner mig mer nu. Jag skakar inte, jag kan tänka och jag andas lugnt. Inget raseri som skriker i kroppen. Alltså, jag har ju mens nu och dum som jag är så tror jag alltid att det inte har med mensen att göra. Jag mår ju dåligt allt som oftast ändå. Men kan det vara så att det förvärras på grund av mensen? Pojkvännen tycker det. Han tycker vi har det bra när jag inte är ett hormonmonster.
Jag ska överväga denna teori och kartlägga mönster för att sedan kunna analysera och dra en slutsats. Han tror alltså att min PMS gör att jag mår sämre. Jag tror att han är mindre kärleksfull bara ändå.
Jag har levt hela mitt liv som medmissbrukare till olika män i mitt liv. Jag har äntligen tagit mig ifrån det livet. Men sen snubblade jag över uttrycket vuxetbarn när jag insåg att jag inte riktigt kunde greppa och förstå min nya vardag. När jag insåg att det fanns grava konsekvenser av min uppväxt. Det fanns rädslor jag aldrig tidigare begrundade. Nya situationer jag inte vet hur jag ska hantera. Här kan du läsa om mitt tillfrisknande genom anhörigmöten, terapi och vardagliga livsåskådningar.
19 sep. 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaTack för din kommentar såg att du skrivit i sept i min blogg. jag har inte varit aktiv på länge i bloggen alltså :) Tack för ditt stöd och jag följer din blogg troget från och med idag.
kramar till dig! /levasommedberoende.blogg.se